Mod till att fortsätta

Det finns allt för många gånger som jag velat ge upp. Ni vet den där känslan när ni fullständigt vill kasta in handduken och helt enkelt krama farväl till alla drömmar som finns. En känsla som uppstår på grund av de eviga höga förväntningar som jag ställer på mig själv och som andra har på mig. Förväntningar om livsplanen, målen och stegen för att uppnå alla drömmar. Ni vet när det inte går som ni har tänkt er och då ni inte kunnat förutspå alla utmaningar och svårigheter som har uppkommit med att starta upp något från grunden, och då har känslan av att ge upp smugit sig fram. Vid dessa stunder har jag velat dra mig tillbaka och inte fortsätta, trots vetskapen om att alla någon gång känner känslan av att vilja ge upp och ständigt går igenom saker så vill den uppgivna känslan få en att tro att jag är helt ensam om den känslan. Att det endast är jag som kämpar för det goda. Att jag ensam är stark. Men oj, vilken stor lögn.

Att ge upp är att totalt att missa det mål som jag faktiskt har förmåga att uppnå. Att ge upp är att underminera min faktiska potential och allt det jag är kapabel till att göra!

En ledare för mig är att kunna omstrukturera sig för att inte ge upp. Att vara öppen för att utvärdera sitt ledarskap och den resa en befinner sig på för att göra om och göra rätt. En ledare för mig ser vinning i att om och om igen försöka igen på nytt för att komma dit en vill, men samtidigt vara öppen för nya vägar som inte alltid kan kalkyleras in. Att vara ödmjuk inför alla livets säsonger.

Empwrgrp är Sveriges första ledarskapsnätverk som investerar i svarta kvinnors ledarskapsutveckling (!!!!!!). Väldigt mäktigt och stort! På grund av att det är något som aldrig funnits så möter jag många nya utmaningar och prövningar som kan ställa en mot väggen.

Den vanligaste frågan jag får av företag och organisationer är ifrågasättandet av varför jag just har valt målgruppen svarta kvinnor och inte (ALLA) kvinnor. En fråga som jag nu på senare tid börjat besvara med en fråga, det vill säga varför det sen tidigare inte varit en naturlig del av företagets tillväxt att investera i människor och i detta fall svarta kvinnors potential, och varför det istället råder en enorm brist på svarta kvinnor i chefs och ledarpositioner? Den dagen dessa frågor blir besvarade då vet jag att Empwrgrp inte längre behövs. Men tyvärr så lever vi i ett samhälle där vithetsnormen råder och majoriteten av alla dem som är i en chefs eller ledarposition inte är ledare med en annan hudfärg. Det är sorgligt! Därför borde Sverige glädja sig över ett initiativ som Empwrgrp som egentligen gör det jobb som samhället borde sträva efter att på riktigt och då menar jag i praktiken se fler svarta kvinnor bli representerade utan något som helst ifrågasättande eller som något konstigt. Men tills vi verkligen kommit dit så kommer jag aldrig någonsin ge upp drömmen om Empwrgrp trots alla utmaningar utan låta det få inspirera, påverka och beröra så många fler kvinnor genom att investera helhjärtat i svarta kvinnors ledarskapsutveckling.

mary kibirigeComment