Mod i min mening

Styrkan att kunna ha förmågan att konfrotera de mest otäcka känslor inombords, det är mod för mig. Att våga dela med sig av sina innersta känslor för någon annan, en grupp eller en större omgivning. Allt det som är obekvämt, läskigt och det som länge har blivit en sanning om att det inte kommer att gå, att det aldrig någonsin kommer att fungera. För mig är mod den känslan när du övervinner allt som rädslan försöker överta inom dig, det är mod för mig. När obekvämligheten möter bekvämligheten. När det känns så jobbigt och uttömmande för att ens våga blottlägga allt som finns inom en, men ändå välja dela med sig till andra. Det är mod för mig. Att bara göra det, trots rädslan. Att bara våga, trots sårbarheten. Att utsätta dig för något som i själva verket kommer att få dig att växa till en starkare människa, det är mod för mig. Mod är att våga visa sina känslor. Att våga vara sitt äkta jag. Utan några som helst filter, där du är din sanning. För jag har nu börjat inse att modet är dina osynliga vingar som bär dig och tar dig framåt.

En ledare för mig bär mod ständigt. Vågar ständigt. Att bära på mod är att våga lära känna sig själv. Att älska varje del av sig själv. Att kolla sig själv rakt in i spegeln och se en otillräcklig, ofärdig men samtidigt hundra procent värdig person. Att komma till förståelse om att alla dem egenskaper som oftast förknippas som ens svagheter eller styrkor kan rymmas i en och samma person samtidigt. Att veta att det är okej.

Empwrgrp är mitt största modiga steg jag hittills någonsin har tagit. När min omgivning endast ser framstegen och får bilden av att jag är en lyckad framgångsaga så upplever jag själv, innerst inne ständig rädsla. En rädsla som jag varje dag måste övervinna och segra över för att den inte ska hindra mig från att göra det jag brinner för. Jag brinner för att se andra människor utvecklas och växa. Tänk om jag begränsade mig själv utifrån rädslan, och satte käppar i hjulet för mig själv genom att ständigt inte våga tro på den gåva, passion och vision som faktiskt finns inom mig? Är det inte så många av oss gör? Låter rädslan vinna?

Jag har bestämt mig för att hellre våga visa känslor och vara sårbar, framför att låta mig begränsas av de rädslor som försöker spöka inombords. Jag har beslutat mig för att äga visionen om att skapa något så mycket större än mig själv. Ett ledarskapsnätverk som investerar helhjärtat i svarta kvinnor. För att se fler svarta kvinnor i chefs- och ledarpositioner. Det är det här som är mitt syfte och varför jag har startat Empwrgrp, där jag ständigt behöver mod för att fortsätta.